"Förutom att motiven ändå är skickligt turnerade, är det framför allt så
att det är karaktärerna som träder fram på ett levande sätt i
berättelserna. Det är deras liv i skuggan av det osannolika som tecknas
med så varsam och inkännande hand av Mats Kempe att jag märker att jag
saknar och tänker på dem långt efter jag har läst ut boken. Som
mobboffret Gregory som helst ligger på sin säng och stirrar på sina
uppnålade drömmar i taket, Lotten som förgäves försöker få uppmärksamhet
från mamman som bryr sig mer om sin forskning och miljön, eller Sanna
som förlorar sin pappa till mystiska astralvarelser. I en vacker novell,
”Vännerna”, drabbas Oskars vän Markus av en sjukdom som gradvis
förvandlar honom till en fågel. Hjälplöst ser Oskar på hur hans och
Markus gemensamma vän Carsten frestas att låta sig smittas av sjukdomen
eftersom den verkar leda till en åtråvärd frihet."
På
dagens bok recenserar jag Mats Kempes
Det jag redan minns.