Jag tror att det var första gången något av verklighetens sanna natur öppnade sig för mig och jag förstod att inget av det jag hade tagit för givet längre kunde tas för sant. Vi har alltid fått lära oss att det finns en beständighet; kalla det för gud eller universum eller samhällets fortbestånd, men jag vet numera att detta är en illusion och att sprickan är det enda verkliga och varaktiga tillståndet. Vi täcker våra sinnen med ett lager av fernissa som utgör en gräns mot världen där utanför. Men när fernissan krackelerar, när ett fint nät av tunna sprickor sprider sig över detta gränsskikt då börjar vi ana den skrämmande och opersonliga likgiltighet som universum uppvisar gentemot våra liv och vi inser vår egen obetydlighet. (Fågeln i kejsarens träd)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar