Delad glädje är dubbel glädje

Kill your darlings

Det här är de första meningarna jag skrev på det som skulle bli ”Fågeln i kejsarens träd”:

”Hon är mycket punktlig. Genom fönstren högst upp i rotundan ser jag henne komma genom parken vid exakt samma tid varje dag. Jag vet inte vart hon är på väg eller varifrån hon kommer. Men igår gjorde vi sällskap. Jag gick bredvid henne och hon vände sig mot mig och log. Jag ville inte visa vad jag kände, därför log jag inte tillbaka. När vi kom ut från parken fortsatte jag in på biblioteket utan att säga ett ord.

Det ofullbordade är det vackraste och en dag ska jag ta fram det ofördärvade minnet av dig. Det blir som att komma tillbaka till Louvren för att återse Giocondan en sista gång. Jag tror att det blir en dag när det snöar, ett tungt blött snöfall precis som igår, och då kommer jag att minnas dina meissenögon i parken.”

I den färdiga boken blev det så här:

”Hon är mycket punktlig. Genom fönstren högst upp i rotundan ser jag henne komma genom Blomsterkungens park vid samma tid varje dag. Hennes röda kappa lyser mot snön och under den grå stickade mössan letar sig ett mörkblont hårsvall fram. Jag vet inte vart hon är på väg eller varifrån hon kommer. Men igår gick jag ut för att möta henne och vi gjorde sällskap en bit. Hon log mot mig och jag blev så förvånad att jag inte kom på något att säga. När vi kom ut från parken fortsatte jag in på biblioteket utan att ta avsked.” 

Jag gillade i och för sig det andra stycket men det var ändå nödvändigt att stryka det.

Barriären (del 5)

Det hade nästan blivit gryning innan hon var tillbaka i lägret.
  ”Var har du varit?”, frågade han.
  ”Jag trodde att du sov.”
  ”Jag vaknade just. Du svarade inte på min fråga.”
  ”Jag vill att vi återvänder. Tillbaka till staden.”
  ”Du skämtar! Han skakade på huvudet. ”Vad har flugit i dig nu?”
  Hon sträckte fram händerna mot elden, kände värmen mot handflatorna. Tänkte på hur det kändes att smeka sitt barn.
"Det finns ingenstans att ta vägen”, sa hon.
  Hans mun var som ett hårt draget streck. ”Ingenstans att ta vägen? Jag förstår inte vad du pratar om. Jag föreslår att vi sover nu. Allt ser annorlunda ut i morgon. Vi måste vara utvilade när vi passerar Höjderna. Ingen vet vad som väntar oss där.”
  Hon gav upp. Höjde händerna i en tom gest. Sedan lade hon sig ner, vid elden, såg in i dess heta ugn och lyssnade på hans andetag, de orytmiska, hörde hur de blandades med pojkens stadiga och lugna inandning.
  När hon var säker på att de båda sov, steg hon upp, gick fram till pojken, satte sig på huk och lade handen på hans kind. Den var kall men hon anade ändå värmen därunder den bleka hyn. Hon viskade i hans öra: ”Vi ses min älskling.” Sedan reste hon sig upp och började ensam gå tillbaka mot staden. (SLUT)

Var hittar man bra böcker - kanske inte givet?

Idag är det en intervju i DN med Mark Coker från självpubliceringssajten Smashwords (ej på nätet ännu).

"Men att de etablerade förlagen skulle stå för en mer kvalitativ utgivning än den självpublicerande sfären håller han inte med om.

- Förläggare koncentrerar sig helt på den kommersiella potentialen. Det är därför de ger ut böcker av Snooki och Paris Hilton och systrarna Kardashian (amerikanska reality-tv-stjärnor) - allmänt värdelösa människor, men de är kändisar, de har en plattform, de kan sälja böcker. Vilket de också gör på bekostnad av litterärt intressanta böcker säger han."

Se Mark Cokers föreläsning för svenska förläggare här om veckan.