En halvtimme senare var de ute på gatan, hand i hand. Det var helt mörkt nu och bara gatlamporna och det blåvita skenet från påslagna teveapparater som sipprade ut från husen skvallrade om liv.
”Jag känner mig lite löjlig, måste vi ha de här kläderna?”, sa han.
”Det är tradition. Vad är nu det här? Har du hamnat i något slags livskris?”
”Ja, eller dödskris om man ska vara noga i så fall.”
”Vi är inte döda, det där är bara en myt.”
”Jamen, vad är vi då?”
”Du ska inte fundera så mycket.”
”Nähä, jag ska inte fundera så mycket.”
Han började bli arg, kände han. Skvätte iväg småstenar med hjälp av sin käpp. Sida vid sida gick de. Kunde de inte ta en taxi istället. Det var hon som alltid tjatade om traditioner och seder. Allt skulle vara på ett särskilt sätt. Vem bestämde sådant? Ibland kunde han få för sig att hon hade plockat upp det från någon gammal hollywood-film. Själv kände han inte igen sig i allt det där. Han hade lika gärna kunnat gå i en gammal sliten munkjacka och skicka efter maten på postorder om det var möjligt. Samtidigt kunde hon vara så förbannat småborgerlig. Tjata om att hon ville ha en större kista, inredd med en massa bekvämligheter … det slog honom nu:
”Den där kistan du pratade om, den med inbyggd teve?”, sa han.
”Ja, vad är det med den? Jag vet att vi inte har råd, det är ingen fara”, sa hon.
”Jag har köpt den. Jag menar, jag har lagt handpenning på den. Den kommer hem i morgon.”
Hon vände sig mot honom. Riktigt strålade av glädje nu.
”Det menar du inte? Åh älskling!” En riktig puss på mun, hon var tvungen att rätta till läppstiftet. ”Inte på morgonen väl, han kommer väl senare, i skymningen?”
”De kunde inte säga exakt när.”
”Men om vi måste öppna dörren, och om det tar tid att få in kistan, tänk om det är sol i morgon, det går ju inte!”
”Äsch, jag tror inte att det är så farligt. Det brukar lösa sig.”
”Brukar lösa sig? Tänk om jag får blåsor som blir fula ärr, det vill du nog inte.”
”Jag tar hand om det där, du kan lugnt sova i din gamla kista och när du vaknar så står den nya där, och så kan vi gräva ner den gamla i trädgården, det blir bra.”
Hon sa inget mer om saken men han kunde se att hon oroade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar