”Om du är orolig så kan jag stanna här. Medan vi väntar menar jag. Det kanske distraherar lite. Hon dyker upp till slut förstås. Annars skulle polisen ha ringt.”
”Jaha ja. Nää, varför då?” Varför frågar grannen så mycket? Det är väl ändå hans ensak. Han ångrar att han nämnde det här överhuvudtaget. Han skulle ha sagt att han var helt ensam. Men han säger alltid fel saker och så blir det så här.
”Du”, säger Stewe samtidigt som han gör cirkelrörelser med handen som om han skakade om en osynlig drink, ”du har inget kort på tösen? Vore kul att se. Om hon är lik dig menar jag.”
Torsten går utan ett ord bort till den väggfasta garderoben alldeles innanför ytterdörren. Rotar där ett tag och återkommer sedan med en tidskrift i handen.
”Menar du…?” säger Stewe.
Torsten bläddrar fram och tillbaka tills han hittar vad han söker. Håller fram ett uppslag med en rödlätt kvinna med långt rak hår som ler, till synes lite generat, mot betraktaren.
”Men det är ju Julianne Moore – skådespelerskan. Vad menar du? Vad är det med henne, det är väl inte din dotter, det kan det ju inte vara?” säger Stewe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar