onsdag 19 september 2007

Väntan (del 1)

Han tittar på klockan. Det har gått två minuter sedan förra gången han såg efter. Han kan inte sitta kvar i soffan längre så han går fram till fönstret. I skenet från gatlyktan alleles utanför virvlar enstaka snöflingor ner. I huset mitt emot är nästan alla lampor nedsläckta trots att det är fredag kväll och klockan bara är halv elva.

Torsten lyssnar efter ljudet av en folka. Han väntar på att den ska runda gathörnet vid början av hyreslängan och därefter sakta glida fram till porten, där motorn ska slås av.

Men det är alldeles tyst ute, det enda som hörs är hur rutan skallrar till då och då för en plötslig vindby.

”Om hon bara ville komma nu. Om bara.”

Han prövar olika knep. Han bestämmer sig för att han ska räkna till sjuttiotvå. Innan han kommer till sjuttiotvå har hon alldeles säkert hunnit hem och då kommer han att tänka att det var alldeles i onödan som han oroade sig. Så varför inte lugna ner sig redan nu? Innan sjuttiotvå skulle hon vara hemma.

När han har kommit till sjuttiotvå och det fortfarande inte har dykt upp någon bil så räknar han om en gång till sjuttiotvå. Och sedan ytterligare en gång. ”En dum idé”, muttrar han för sig själv. Om hon har kvar en mil så har hon det oavsett hur många gånger han räknar eller hur många gånger han tittar ut genom fönstret. Det är totalt meningslöst att vänta på det här sättet. Hon kommer ju när hon kommer, varken förr eller senare.

(forts i morgon)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har varit här och läst - gillar dina ord.

Mats Lodén sa...

Siffror, tidangivelser. Eftersom jag också för in det i mitt skrivande just nu antar jag att det är någonting smittsamt vi fick med oss från Tunisien.

Anonym sa...

Vad trevligt att något börjar på ny kula när jag kommer hit igen :)
glömde bort dig ett tag, och så kom jag på det.. Du är duktig!

Anonym sa...

men om det här är gamla bloggen, var är den nya?