lördag 15 september 2007

Adams teofani - del 23

Det är först när Adam möter Dolls frånvarande och likgiltiga blick som insikten drabbar honom. Kunde det ändå vara sant att den stinkande kroppen vid hans fötter är den ende guden, skaparen av allt? Vem vet vilka vägar Herren väljer att vandra, var det kanske en test av hans uthållighet och dedikation för uppgiften? Och var allting förstört nu - kunde en gud verkligen dö på det här ömkliga sättet?

Han sjunker ner på golvet bredvid Franks slappa kropp och snyftar samtidigt som han drar upp knäna mot hakan i fosterställning. Han är förbannad för alltid. Han har vandrat runt världen fler varv än det finns stjärnor på himlen och så ska det sluta på detta vis. Var detta hans kallelse? Att bryta löftet mellan Herren och hans folk genom att döda Herren? Men är han inte i så fall ändå en trogen tjänare som utför den tunga plikt som är ålagd honom? Frågorna ekar tomt inuti hans huvud.

Till slut tar han sig samman och stapplar upp från golvet. Han nickar mot Doll och sedan stänger han dörren efter sig. Konstigt nog har ingen granne reagerat på oljudet. Inte för att det har hörts så mycket, därtill var Frank alltför omtöcknad när han bjöd på det lilla motstånd han förmådde, men ändå ... det är ju Guds död det är frågan om.

Ute på gatan regnar det fortfarande. Han tittar rakt ner i gatan eftersom han inte vill möta blicken på någon person. Han smiter ner i tunnelbanan, där det fortfarande är ganska glest med folk.

Hans ögon anpassar sig snabbt till mörkret när han går ner i de övergivna gångarna som förgrenar sig från tunneln med spåren. Det är som att den gamla vittringen drar i honom igen. Men det spelar ingen roll. Viloplatsen lockar på honom och han lyder.

Till slut är han framme. Han känner med händerna att det ännu finns varma rester av en eld och efter den det djupa hålet som han har grävt tidigare. Han stiger ner i det som ska bli hans slutliga viloläger. Det är alldeles tyst och alldeles mörkt, det enda som retar hans sinnen är vibrationerna från tågen långt borta och den allestädes närvarande låga bastonen som staden alltid ger ifrån sig.

SLUT

De första 22 delarna av den här historien finns på http://blogg.passagen.se/teklund

Inga kommentarer: